...är skrivmaskinen, denna mer än 100 år gamla uppfinning. Nu i datoråldern är det inte många som använder dem längre. Förutom Jan Guillou, då.

Jag skulle kunna kunna tala länge om radérplåtar, karbonpapper osv, men stannar inför tangentbordet. Ingen bild på det, men det går lika bra att titta på det du har framför dig på datorn. Tangentordningen QWERTY... har nämligen inte ändrats på alla dessa år. Från början var skälet att man inte skulle kunna skriva för fort på maskinen, så att typarmarna fastnade i varandra. Därför låg bokstäver som  brukade komma efter varandra i engelska ord, långt ifrån varandra på tangentbordet. 

...på SVT1 var från 1954, hette Gabrielle, och var regisserad av Hasse Ekman med honom själv, Birger Malmsten och Eva Henning (på bilden) i huvudrollerna.

Älsklingen och jag brukar sätta på textningen när vi ser på svenska filmer. Av någon anledning, kanske vår ökade ålder, har skådespelarna börjat tala alltmer otydligt på senare år...

Denna gång fick vi också en lektion i franska språket, eftersom inget av den utländska dialogen översattes. Kanske är det så att filmtextare enligt facket inte får syssla med översättningar, även om de skulle kunna. Facket - Fuck it - i så fall. Till den repliken behövs knappast någon översättning. Jag knäppte ovanstående bild av TV-rutan som bevis.

Så skönt att slippa stressen

för att bli godkänd i Expressen

där man, många gånger, blev lessen...

Våra svenska pensionsfonder har bl.a köpt grekiska statsobligationer, som i värsta fall inte är värda papperet de tryckts på. Betyder det att vi hederliga svenska skattebetalare, numera ärliga pensionärer, ska få våra pensioner sänkta för att Grekland så lättvindigt pensionerat sina innevånare vid mycket yngre år.

Vi skriker inte. Vi kastar inte sten. Vi är svenskar. Vi borde vara annorlunda...

Ibland undrar man om ordspråken stämmer. Tänk om jag hade behållt den iPhone som låg på marken utan att efterforska - och hitta - ägaren. Som kom och tog emot den, utan att lämna hittelön och nästan utan att tacka för hjälpen. Tänk om jag hade försökt att snabbt utnyttja det VISA-kort jag hittade en tidig morgon för ett tag sedan (se ett tidigare inlägg) istälet för att skicka in det till banken...

Idag kom ett brev från hennes bank, med en blomstercheck som tack. Alltid något, sa vederbörande när han såg Åmål. Å andra sidan har jag faktiskt åkt dit (dvs till Åmål) bara för att titta. Men det var inget speciellt att se...

På begäran visas ännu en gammelradio i bloggen. Denna Concerton från 1950-talet finns uppställd i bokhandelns skyltfönster. Reseradion i det tidigare inlägget fanns i fönstret hos Sumpans TV-service. Om någon undrar var jag hittar mina bilder...

  Söndagarna är för oss en radiolyssnardag. Morgonprogrammet Mannheimer och Tengby i P4 har vi njutit av hela våren, fast idag är tydligen sista gången före ett sommaruppehåll. Kvällen avrundas med DaCapo, gamla skivbekanta med Anders Eldeman i samma kanal. Däremellan ska vi göra en hel del annat än att lyssna på radio denna regniga sommarsöndag. Ha det så bra som det går!

Ingalunda. Det som händer i Grekland, närmare beskrivet i dagens artikel i SvD, saknar inte alls värde. Som aktuellt varnande exempel är det alldeles utmärkt. Gör därför vad du kan, som politiker eller som privatperson, för att inte Sverige ska hamna i samma situation. Finns inte möjligheten i den politiska och sociala miljö du lever i, så finns det andra demokratiska alternativ.

Det var trevligt att gå ut en promenad med älsklingen i det svala soliga vädret i morse. Dagens första kopp kaffe ser jag alltid fram emot, med "Ring så spelar vi" i radions P4. Sedan följer traditionsenligt Melodikrysset i samma kanal.

  Tillsammans brukar vi nästan alltid få ihop lösningen, älsklingen och jag. Hon är bra på att känna igen artisterna på rösten, jag har lättare för låttitlar och texter. En bra kombination även i detta avseende    

Till lördagslunchen brukar vi alltid lösa några av de sista kryssen ur Expressens korsordstidning. Så lär det väl bli även denna lördag. Till att börja med...