Med rubriken menar jag inte att skälla på till mina läsare, varav de flesta (alla??) är en bra bit yngre än jag själv. Tvärtom. Ni är alla välkomna att kommentera mina inlägg. Jag har inte, åtminstone hittills, sett någon anledning att behöva godkänna era kommentarer innan de visas. På samma sätt kan ni inte godkänna mina inlägg innan de visa på min blogg, direkt synliga för hela världen. Jo, så är det. Lite provocerande, kanske, kommer här en bild, målad av Jenny Nyström - hon med tomtarna - med några barnrumpor mitt i den svenska sommaren. Jo så oskyldigt var det då, innan feministerna såg en pedofil i varje vänlig människa...

  Bilden av pappersbonaden fotade jag nyligen på samlarmuséet Lavransgården på Sollerön i Siljan

Visserligen är jag bara fyra år äldre än riksdagsmannen (FP) och professorn Carl B Hamilton, som enligt måndagens Svenska Dagblad kommit med ett "nytt" förslag om att Systembolaget ska kunna leverera varor till hemmen, men det är något som inte stämmer. Visst gick det även långt tidigare att få sina systemvaror hemlevererade, mot avgift, med den ordinarie lastbil som skötte distributionen till systembutikerna?

Fast man fick vara ute i god tid och beställa och betala i förväg i butiken. Närmast var väl detta tänkt t.ex för den som inte orkade bära hem dåtidens blå trälåda med vin och sprit till sin stora 50-årsmiddag, men även smärre leveranser var i princip möjliga, om jag minns rätt...

På väg över järnvägsövergången fick jag syn på en äldre dam som plockade blommor som växte intill spåren. De är ju så vackra, sa hon som förklaring och kanske ursäkt, när hon såg att jag undrade. En förklaring så god som någon. Varför ger vi oss inte tid att se allt det vackra i vår omgivning, blev min stilla undran...

Detta livsbejakande utrop, här skrivet med krita på asfalten i vår närliggande park, fick skapa både rubrik till detta blogginlägg och ett lämpligt filnamn till bilden (inga åäö och max 8 tecken). Glädje smittar, även om man inte är någon soldyrkare. Eller gatukonstnär heller, för den delen...

Undrar i mitt stilla sinne hur mycket Måns Zelmerlöw (stava till den, du!) jobbat för att få Allsång på Skansen till ett program med något för alla tittare. Oerhört brett och välrepeterat.

Utan fusklapp och synlig nervositet går han ut bland publiken och sjunger, klart, rent och rätt. Bara det. Att få ihop ett så varierat och uppskattat antal gäster och artister är bara det en konst i sig, en konst som Måns till fullo behärskar.

Rubriken är kanske en ledtråd. Det fordras säkerligen ett engagemang tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, för att få ihop en sådan TV-timme. Hur han klarar och hinner det är för mig en gåta...

Tro inte att jag står och tvekar inför en föryngringskur för egen del. Så är det inte. Men den här bloggen har i alla fall ändrat utseende. Lite grann ändrade färger och en ny header längst upp. Ett stort tack till JOSSAN - en annan bloggare på detta forum - för hennes bidrag. Klicka gärna på det länkade namnet här ovanför, det är ju alltid roligt att vidga sin bekantskapskrets, liksom att få oväntade besök.

I omröstningen här till höger kan du markera vad du tycker om förändringen. Det går också att lämna en kommentar på vanligt sätt.

...kallades en grupp av grundämnen redan i realskolans kemikurs. Terbium, Yttrium och Ytterbium minns jag på rak arm drygt 60 år efteråt. Samtliga för första gången upptäckta i Ytterby gruva i Uppland och namngivna efter fyndorten.

Det går bra att googla sig fram till Wikipedias artikel om saken. Detta borde även SvD:s rubriksättare gjort, inte bara kopierat nyhetsmeddelandet, så hade de inte kallat lantaniderna för "Sällsynta jordmetaller". Men de är inte ensamma bland avisorna att ha hamnat i denna grop, i dagens frånvaro av allmänbildade korrekturläsare.

Med sitt dominerande inflytande över våra liv här på Jorden, är det inte konstigt att solen en gång räknades som gud. Fortfarande har en av veckans dagar - söndagen, som idag - sitt namn efter solen. Det soliga och (som man säger) vackra vädret på senaste tiden har lockat många till brännoffer. Både vintervit hud och flintastek till extrapris har grillats i värmen.

I ett bilfönster(!) såg jag igår denna dekal från en kampanj som varat i många år. Solenergi utmålas som något att föredra, atomkraft något att avstå ifrån. Det är inte så lätt. Den lysande solen är själv ett okapslat atomkraftverk av gigantiska mått, vars strålar vi älskar på avstånd, trots att många skadas och till och med kan dö av dem.