...för det trafikkaos som en flyttbil idag orsakade på Centralbron i Stockholm, och liknande händelser, brukar sällan hamna på den som orsakat det. Tvärtom blir det alla andra trafikanter som oförskyllt hamnar i köerna som får betala med tid och drivmedel som skulle kunnat utnyttjats bättre.

Men idag finns möjligheten. Det står två telefonnummer på firmabilen, väl synliga på tidningens bild från "olyckan". Du som satt fast i köerna och svor idag: Ring firman och lämna dina synpunkter på den som trots varningsskyltar försökte köra ett för högt lass genom tunneln.

Hade du tänkt att flytta i framtiden, så vet du ju samtidigt vem du inte ska anlita när det blir aktuellt...

...i perfekt skick var det första jag såg på parkeringen utanför porten i morse. Jag var bara tvungen att ta en bild med mobilen innan promenaden fortsatte. Bilmärke? Mja, det satt inte så mycket skyltar på den, förutom några R på bakänden. Gissar därför att den gula bilen på bilden är en Buick Riviera.

Om jag har fel, är jag tacksam för en kommentar. Gärna om jag har rätt också.

Ingen konst nuförtiden att lyssna på radio på resan. Välj Radiologgan på mobilen, stoppa lurarna i öronen, sök upp önskad radiosändare, eller låt mobilen göra det.

För den som var ute på båtsemester eller saknade el i stugan på 1940/50-talet, fanns det batteridrivna reseradioapparater att köpa. Detta var före transistorns tid. Apparaterna var stora, tunga och dyra i drift på grund av de två batterier som fordrades för att mata radiorören. Batterierna höll inte speciellt länge och kostade skjortan. De räckte kanske en sommar om man bara lyssnade på kvällsnyheterna och sjöväder-rapporten. Allt var inte bättre, billigare och enklare förr...

Morgen, morgen, lacht uns wieder das Gluck. Gestern, gestern, liegt schon so weit zuruck...

Ringer det en liten minnesklocka efter den textsnutten? Visst hade du en EP med den låten på tyska, insjungen av den tjeckoslovakiske plattcharmören Ivo Robič på den tiden det begav sig, närmare bestämt 1959. Låten gjorde sitt segertåg över Europa och kom även rätt högt på listorna i USA.

Nu kan vi som var med då, se Ivo Robič uppträda på Youtube och minnas den tid när inte alla sångtexter behövde vara på engelska.

...som sker i den här bloggen måste väl anses misstänkt. Av en äldre man till på köpet. Hur ska man veta vad han kan hitta på? Pedofil har blivit ett skrämselord.

En föredragshållare berättade att hans nioåriga dotter, som själv brukade promenera till sin skola tio minuter bort, blev tillfrågad av sina klasskamrater om hon inte var rädd för att bli överfallen av en pedofil. Mitt i Stockholms innerstad i värsta morgonrusningen? Låter föga troligt. Men många av de andra barnen i klassen fick dagligen bilskjuts till skolan av sina föräldrar.

Ett inlägg på en av bloggarna i detta forum hade rubriken Pedofilmyggor. Det var skrivet av en fjortis som inte tyckte om att myggen stack henne på de spirande behagen. Jag skrev i en kort kommentar att det faktiskt är HON-myggorna som suger blod. Någon feedback fick jag inte, men en tankeställare.

Jag tycker vi ska akta oss för att i otid ta till uttryck som pedofili och pornografi (som i mitt förra inlägg). De bör enligt min mening sparas till verkliga fall.

Tag en karamell till - jag bjuder...

Nej, ni får inte se något här och nu, men i SvD idag kan man läsa om att ett foto på en studentskylt, polisanmälts som barnporrbrott.

Möjligen skulle studenten själv kunnat tycka det vara genant, eller "skämmigt" som det visst heter numera, att se det 18 år gamla nakenfotot av sig själv uppförstorat på sin studentskylt, men barnpornografi??

Om jag här, på min egen blogg, skulle publicera ett nakenfoto av mig själv, taget för 68 år sedan, skulle det också vara åtalbart? Eller kanske redan preskriberat med tanke på bildens och/eller min ålder?

Polisens resurser är ansträngda, liksom psykiatrins, men jag undrar om inte anmälaren i det här fallet först borde konsulterat den senare resursen för ett utlåtande. Och varför stanna där? De som genomdrivit lagen i sin nuvarande omfattning borde kanske göra vederbörande sällskap?

Läs även mitt nästa inlägg, som delvis hänger ihop med detta.

Jag samlar på nostalgica som gamla maskiner och föremål. Bilder på dem, alltså. Gamla trappräcken, staket, bensinpumpar, vintagefordon och dricksfontäner samlar jag också på i bildformat. Det är ju så lätt numera att ta en bild med kameran i mobilen. De hjärtan jag träffar på under promenaderna samt tokiga saker eller situationer får mig också att slänga upp mobilen och ta en bild.

  Det var svårare förr med otympliga kameror och filmer som skulle framkallas och kopieras. Så här såg min ungdoms lådkamera ut. En Kodak Brownie. Det gick att ta åtta bilder på en filmrulle och var ett himla skruvande för att dra fram till nästa bild. Men den var lättskött. Förutom film fordrade den bara två saker. Solljus och något att fotografera. Klick!

Morgonpromenad före frukost, som vanligt. Sedan storhandla, som vi kallar det när vi någon gång i månaden tar bilen till en köplada några kilometer bort. Nästan 900:- men då är förråden fyllda av de sällanköpsvaror som bara finns där. Plus en massa annat, mat för veckan osv.

Expressens korsordsbilaga, som kommer ut på måndagar är också ett måste. Vi löser alla korsord varje vecka och skickar in över nätet. Det har blivit några böcker, skraplotter och presentkort genom åren, men den viktigaste belöningen är nog det välbefinnande som kommer sig av den dagliga dosen hjärngymnastik.