För några år sedan - tjugofem år, faktiskt - var jag i Berlin, bodde på östsidan och skulle se mig omkring i Västberlin. Därav alla stämplarna i mitt gamla pass.

Efter dagens TV-program om berlinmuren och egna minnen från tiden och från mitt och älsklingens besök i staden i våras, finns det lite grann att berätta.

  Berlinmuren har ju rivits och försvunnit, utom på denna rekonstruerade sträcka vid muséet vid Bernauer Strasse och några andra ställen.

Från mitt tidigare besök med en grupp folkdansare minns jag att vi skulle besöka Haus der jungen Talenten i Östberlin, som hade en gratis folkdanskväll. Lite vilse frågade jag två folkpoliser om vägen, jodå, det var i palatset lite längre bort på andra sidan. Kan vi gå över gatan här, frågade jag dem på tyska. Am roten Ampel blev svaret - vid rödljuset längre upp på gatan. Att den breda gatan var avspärrad av berlinmuren hundra meter längre ner och ingen trafik fanns, var ingen anledning att ifrågasätta deras order. Så var det på den tiden...

...då var det 20 grader varmt. En fin vinterdag fem grader kallt. Så var åtminstone det normala förr i stockholmstrakten. Nu verkar det ha spårat ur alldeles. Vädrets växlingar påminner om värmereglagens två lägen i de gamla järnvägsvagnarna.

VARMT - KALLT.

En liten skylt bredvid reglaget berättade: Medellägen giva icke medelvärme.

Tänk om vi kunde lagra lite av dessa dagars överskottsvärme att värma oss vid när kvicksilvret (numera förbjudet i termometrar) sjunker i vinter...

...det pappersark vari posten sveper in sin direktreklam, dunsade tillsammans med sitt innehåll ner på hallmattan. Sådan reklam brukar jag låta gå direkt till återvinningen, men en liten faktanotis i övre högra hörnet fångade mitt intresse:

Jag googlade av nyfikenhet på Gliwice radio tower, och fick veta att denna radiomast från 1930-talet är världens högsta träbyggnad. Materialet är lärkträ, hårt och hållbart. Förmodligen byggdes masten för invändig hängande sändarantenn, eftersom en metallmast skulle fungera som en Faradays bur. Varsågod att slå upp även detta begrepp, om du inte redan visste.

Men det fanns mycket mer intressant information att hitta på Internet. Gliwice radiostation spelade en avgörande roll för andra världskrigets utbrott. Det var där som Hitler fejkade en orsak att starta kriget. Är du bra på engelska, berättar en artikel ur Time Magazine hela den otroliga men sanna historien.

Tävling och tävling... Jag undrade ju bara vad nedanstående var för maskin. De flesta hade röstat på "symaskin för läder". Men det var ingen nåtlingsmaskin, som sådana kallas, även om de är ganska lika utseendemässigt.

Nej, det var en såg för metall, en maskin för att snyggt och rakt kapa större gods som balkar och grova järnstänger. Så här fungerar en sådan:

  Längst ner till vänster syns remskivan för elmotorn, där ovanför en mindre grön remskiva för skäroljepumpen. Den stora gröna remskivan driver en exenterarm som skymtar längst bak. Armen är kopplad till sågbladshållaren, som liknar ett uppochnervänt U. Mellan dess käftar ska sitta ett sågblad. Anordningen framtill på höger sida är för att spänna fast arbetsstycket. Via det lilla röret ovanför sågbladet rinner skärolja för att smörja och kyla under kapningen. Oljan samlas upp i ett tråg under och cirkuleras av pumpen.

Så nu vet du hur en sågmaskin för metall fungerar. Inte? Jo, längst ner till...

...denna gång från Svensk Bilprovning, i ett brev jag fick idag. De hade redan preliminärbokat en tid för besiktning av min  bil. Accepterar jag deras tidsförslag, så är det bara att girera in trehundra kronor några veckor i förväg. Helt OK för mig, men det stod också att det var viktig information på baksidan av brevet.

Så jag skummade igenom det finstilta på baksidan:

Bla, bla, bla, gashybridbilar, bla, bla, bla, gasolkoll av husvagnar, men vad nu???

Svensk Bilprovning tar tjugo kronor i administrationsavgift av den som vill betala besiktningen kontant.

Förr räckte det att lägga en hundring i handskfacket, för att få vilken livsfarlig rosthög som helst godkänd och besiktigad utan anmärkning, men det var då.

Grannbilen på fjolårets bilbesiktning, en Volkswagen 1200 av 1958 års modell och i förstklassigt skick, blev förstås, liksom min bil, godkända utan anmärkningar.

...från en god vän, till min födelsedag. Fast kortet hade tagit en hel vecka(!) på sig för att komma från en sida av stockholmsområdet till den andra.

Inte konstigt, när Postens service urartat så. Titta bara på brevlådorna - det fåtal som fortfarande finns kvar, vill säga. Tömningstiderna har blivit betydligt sämre ur kundens synvinkel. Förr tömdes brevlådorna flera gånger om dagen och breven bars ut sex turer på vardagar, fyra turer på lördagar och två på söndagar. Men då var också portot betydligt lägre ;-)

På morgonpromenaden såg vi denna gamla maskin, tydligen dumpad på trottoaren eller inväntande sista resan till skrothandlaren. Inte ens jag är säker på vad den en gång i tiden använts till. Vet du?

Du kan svara i form av en kommentar eller välja ett alternativ i omröstningen under rubriken Visa vad du tycker lite längre upp i vänstra spalten.

Man kan inte annat än instämma i Jan Berglins teckning i Svenska Dagbladet igår.

Av copyrightskäl visas den separat som en klickbar länk.

Jaså, du tycker annorlunda? Men skriv en kommentar då!