...brukar man säga, men för drygt 90 personer, nedskjutna unga lägerdeltagare på norska Utøya och bomboffer i Oslo gör det inte det, till ofattbar sorg för deras vänner och anhöriga. Det känns futtigt att bara kunna hala flaggan på halv stång, för att markera avstånd från en galnings verk.

Originalbilden, tagen på vår Norgeresa, är manipulerad.

Den sången, helst framförd av Edith Piaf, var mina föräldrars älsklingsmelodi.

Quand il me prend dans ses bras
il me parle tout bas,
je vois la vie en rose.
Il me dit des mots d'amour,
des mots de tous les jours
et ca m'fait quelque chose.
Il est entre' dans mon coeur,
une part de bonheur
dont je connais la cause.
C'est lui par moi, moi par lui, dans la vie
il me l'a dit, l'a jure' pour la vie.
Et d'es vue je l'apercois
alors et je sens en moi

mon coeur qui bat.

Eller i svensk översättning:

När du vilar i min famn
och viskar ömt mitt namn
i rosenrött jag drömmer.
Kärleken, som från mig flytt
du skänker mig på nytt
och sorgerna jag glömmer.
Till mitt hjärtas alla vrår
ett lyckoskimmer når
var gång som jag dig ser.
Allt kan jag mista, jag rik ändå är,
om jag för evigt får vara dig nära.
Sen den dagen jag dig mött
en värld i rosenrött
emot mig ler.

Livet är inte bara en dans på rosor utan också på törnen, sägs det, men vad känner man av dem, när man är kär...

Mycken social kontakt sker numera via Internet, på bloggar och med e-post. Idag, mitt i sommaren, kom ett mail från vår körledare i Centrumkyrkan, Sundbyberg.  Så glatt och livsbejakande skrivet, trots att hennes livssituation - mänskligt sett - borde vara rent tröstlös. Gud måtte ge styrka åt de sina, det är säkert...

Hej alla kära vänner!

Tänk att få sätta sig på cykeln och trampa iväg på de smala,
slingrande grusvägarna, känna doften av alla sommarblommor
som står där så vackra vid vägkanten och ler.
Det ger mej ro, kraft och glädje.

Tänker ofta på er alla i vår fantastiska gemenskap
och hoppas att ni har det bra och njuter av varje dag
både i sol och regn.

Önskar er alla en fortsatt skön sommar!
Må så gott och simma lugnt!
Varma kramar!

Den bifogade bilden får du inte se här, men den var en blommande sommaräng...

IKEA-pennan är välkänd för de flesta, liksom företaget och dess grundare - tillika pennans designer - Ingvar Kamprad. Historien berättar att man förutom måttband av papper hade tagit fram blyertspennor och enkla block med firmatryck, som kunderna kunde ha användning av när de besökte möbeljätten. När Kamprad fick se det, bröt han pennan i två delar och sade: "Nu har vi två pennor till priset av en. Beställer vi dem omålade, blir det ännu billigare". Så resonerar en miljardär som arbetat ihop sin förmögenhet. Inte högre pris eller kvalitet än som behövs.

Det röda föremålet nertill på bilden är en hemmagjord pennförlängare, tillverkad av en kasserad kulspetspenna. Den ihop med IKEAs pennstump blir till en bra och funktionell penna helt gratis. Så resonerar en pensionär utan större pension...

Låt inte övergångsstället bli ditt undergångsställe! Gå försiktigt och helst inte på de vita ränderna när de är nyasfalterade. Man strör nämligen ut ett pulver av små glaskulor över det vita. De är tänkta att fastna i den vita massan och ge en reflexverkan åt ränderna. Men det tar några dagar. Under tiden är det lätt att rutscha iväg på dem, så se upp, dvs ner, när du går över!

De rättigheter jag tänker på är konstnärens rätt till sitt verk, även kallat Copyright. Att man t.ex hittat en rolig bild ute på Internet, betyder inte att man utan vidare får använda sig av den. Ibland finns det instruktioner på sajten om de regler som gäller för att "låna" material. Är det tillräckligt gammalt, eller har placerats i Public Domain (till allmänt bruk) är det inga problem. Som t.ex för nedanstående bild. Guds allseende öga och sitt eget samvete undkommer ingen.

Men frågan om varför en konstnär ska ha mer betalt för sitt arbete ju fler som tittar eller lyssnar på det har jag inget svar på. Vad tycker Du?

Jag har ofta retat mig på den vanligaste typen av stekspadar i plast, den man behöver ha i teflonpannor. De kröker sig som bekant efter en tids användning. Den bakvänt krökta ytan är mindre bra för att vända och skyffla runt maten i stekpannan. Kanske är det plastens inneboende "formminne" som aktiveras av värme. Jo det finns en sådan egenskap, den utnyttjas bl.a i tekniken med krympplast. Inte konstigt i så fall. Det konstiga är att vi köper en exakt likadan  stekspade nästa gång det är dags.

Den andra produkten på bilden är en pennvässare, som med perfekt resultat kan vässa flera olika typer av blyertspennor och dessutom ta hand om skräpet. Vi har haft den i flera år nu. Den kommer från en välkänd penntillverkare men kostade trots det under 30 kronor i dyra bokhandeln. Den fungerar utan problem.

Den anonyma plastfabriken som gjort stekspaden kan inte gärna ha mer än 50 år på nacken, medan penntillverkaren har 350 års erfarenhet. Om det nu har någon betydelse. För några år sedan gick det larm om att plasten i stekspadar kunde innehålla giftigt anilin, men det gjorde vissa kopiepennor också förr i tiden...

Många på bloggplatsen.se har den senaste tiden fått underliga kommentarer, med länkar som leder till reklamsajter. Att bryta detta är en uppgift för bloggplatsens nätverksansvariga.

Surfa in på http://www.bloggplatsen.se/kontakta-oss/

och skriv ett meddelande om vad som skett. Sedan är det deras jobb att ordna till saken. Kanske är det bra att redan nu låta krysset stå kvar vid "Jag vill godkänna alla kommentarer".