Det är fascinerade att se hur folk trampar upp stigar över obanad mark, trots att det finns flera anlagda promenadvägar åt samma håll alldeles i närheten.

Minsta höjdskillnad verkar skapa en liten krok på stigar. Stora stenar och träd brukar stigarna ofta passera tätt intill. Kolla när du är ute och går. Behöver vi ett riktmärke, ett mål att sikta mot, vid horisonten av vår vandring? Sak samma om det är en morgonpromenad eller en livsvandring det gäller.

Det får duga som morgonbetraktelse. Ha en God Dag, bästa besökare!

Från början satt det bara EN gul lapp på bilen.Nu sitter det TVÅ.

Den lapp som sitter under torkarbladet är en parkeringsbot. De ser ut som ett kassakvitto numera. Inga inbetalningskort som förr.

Var det anonyma P-tillståndet gäller, har jag ingen aning om. Inte på kommunal gatumark i alla fall. Som synes...

Jag har, till skillnad från min älskling, inte följt programmet från kontrapunkt till punkt, det sista avsnittet visas i kväll, men det ger en inblick i hur det är att leda en orkester som följer ens viftningar och anvisningar med den diminutiva taktpinnen.

Intressant är dock att se hur begåvade men i detta avseende helt oerfarna människor på några veckor hjälpligt kan lära sig ett hantverk. Det skulle vara roligt att se hur andra noviser skulle kunna hoppa in i olika yrken och efter några veckor prestera åtminstone ett medelmåttligt resultat. Byggjobbare, frisör, lärare, journalist, bonde, guldsmed, musiker, riksdagsman osv. Eller varför inte TV-producent?

Kolla in historien från Kvällsposten om tolvåringen som "kastades" av tåget för att biljetten inte var giltig. Hört den förr? Tror du, ja. Anledningen till att biljetten inte var giltig, var att det ombord på lokaltåget - till skillnad från bussen - inte fanns apparater att kolla giltighetstiden på periodbiljetter med. Därför skulle dessutom kvitto på inköpet medföras, något som både far och son missat. Därför fick killen stiga av. Men grabben ringde farsan som kom och skjutsade honom sista biten. Inga problem. Inga efterräkningar. Bara en lärdom inför framtiden om hur det funkar.

Hur mycket skiljer sig inte denna historia från snyfthistorien om den stackars "tolvåriga" flicka (läs: lite äldre tjej) som inte hade biljett och vars storasyster satt på toa hela tågresan(!), ja, det var ett par månader sen, som du nog minns. Stort mediapådrag där tågvärden istället för den presumtiva gratispassageraren pekades ut som den skyldiga.

Vari ligger skillnaden? Vit/färgad? Kille/tjej? AB/SvD? Morgon-/kvällspress?

Kanske inte det man helst vill se en tidig måndagmorgon, på väg till veckans knog. Den tilltrasslade järnkonstruktionen är faktiskt ett konstverk av Stefan Thorén som han kallat Gryning. Tidigare stod åbäket på Medborgarplatsen (f d Södra Bantorget) i Stockholm men flyttades 2003 till Brunkebergstorg. Kanske Skönhetsrådet lade sig i..

Utan att använda fantasin går det nog inte att lista ut vad räven gör med badkaret. Och mitt på förskolans lekplats, till på köpet. Det var det värsta...

...som jag i fjol hann fotografera denna skylt i ett hyreshus på Södermalm. Nu senast jag var där, var anslaget nedtaget - liksom brandskåpet, säkert 25 år tidigare. Men sådana anslag satt förr innanför porten till fastigheter i Stockholm och många andra städer. Numera ringer man ju 112 till SOS Alarm. På den tiden var det inte alla som hade (råd med) telefon.

Namnanrop var förr en teletjänst där man slog nollan (tror jag) och berättade för en telefonist till vilket av de anslutna företagen/myndigheterna man ville bli kopplad.

Soteld, det vill säga brand i skorstenar, är numera lika sällsynta i storstaden som fotpatrullerande poliskonstaplar, sedan fjärrvärme och rationalisering gjort sitt.

Det var andra tider förr. En sanning som står sig i alla tider...

Har du också märkt att nyhetsuppläsare och reportrar i radio/TV börjat med att säga mmm... innan de börjar säga vad de egentligen skulle säga. Som ett slags signal till uppmärksamhet, eller vad det nya oskicket ska föreställa.

Tidigare var det skorrande "R" som var på modet.  Att skåningar skorrar är en sak, men ofta var det personer som annars talade rikssvenska som körde med dessa "opassande" R. Dumheter man lägger sig till med på Journalisthögskolan, eller? Nu verkar det senare ha avtagit, kanske har det blivit omodernt?

mmm... Vi får hoppas det...