Det kan ge en kick att vränga ut-och-in på sig inför tämligen okända människor, om vilka man inte tror sig veta mer än de berättat. Vad handlar bloggandet annars om? Ett fritt och ocensurerat meningsutbyte med dessa främlingar? Helt klart. Och de kommer också att strippa för dig. Mentalt, gubevars, om du tänkte dig något mer avslöjande. Men vad kan, å andra sidan, vara mer avslöjande an tycken och tankar?

...inte minst de barns föräldrar som inte på varaktigt sätt inpräglat i sina ungar att man sitter aldrig i en fönsternisch och kastar sig baklänges mot rutan, ens på skoj. Nu blev det rektor och lärare som fick skulden för det som vare sig föräldrar eller deras barn tagit till sig. Barnen, som slagit i backen kanske lär sig att det gör ont. Föräldrarna aldrig. Gratis skadestånd ger mersmak...

Detta inlägg handlar om personer du träffat - men inte i verkligheten. Du vet inte ens om den där killen eller tjejen är det. Men vaddå? Vad spelar kön, ålder, utseende och så'nt för roll i ett bloggforum. Det är dina tankar jag gillar eller ogillar, vilket eventuellt kommer att visa sig i en senare dialog...

...på SVT1 var från 1954, hette Gabrielle, och var regisserad av Hasse Ekman med honom själv, Birger Malmsten och Eva Henning (på bilden) i huvudrollerna.

Älsklingen och jag brukar sätta på textningen när vi ser på svenska filmer. Av någon anledning, kanske vår ökade ålder, har skådespelarna börjat tala alltmer otydligt på senare år...

Denna gång fick vi också en lektion i franska språket, eftersom inget av den utländska dialogen översattes. Kanske är det så att filmtextare enligt facket inte får syssla med översättningar, även om de skulle kunna. Facket - Fuck it - i så fall. Till den repliken behövs knappast någon översättning. Jag knäppte ovanstående bild av TV-rutan som bevis.

Så skönt att slippa stressen

för att bli godkänd i Expressen

där man, många gånger, blev lessen...

Våra svenska pensionsfonder har bl.a köpt grekiska statsobligationer, som i värsta fall inte är värda papperet de tryckts på. Betyder det att vi hederliga svenska skattebetalare, numera ärliga pensionärer, ska få våra pensioner sänkta för att Grekland så lättvindigt pensionerat sina innevånare vid mycket yngre år.

Vi skriker inte. Vi kastar inte sten. Vi är svenskar. Vi borde vara annorlunda...

Ibland undrar man om ordspråken stämmer. Tänk om jag hade behållt den iPhone som låg på marken utan att efterforska - och hitta - ägaren. Som kom och tog emot den, utan att lämna hittelön och nästan utan att tacka för hjälpen. Tänk om jag hade försökt att snabbt utnyttja det VISA-kort jag hittade en tidig morgon för ett tag sedan (se ett tidigare inlägg) istälet för att skicka in det till banken...

Idag kom ett brev från hennes bank, med en blomstercheck som tack. Alltid något, sa vederbörande när han såg Åmål. Å andra sidan har jag faktiskt åkt dit (dvs till Åmål) bara för att titta. Men det var inget speciellt att se...

På begäran visas ännu en gammelradio i bloggen. Denna Concerton från 1950-talet finns uppställd i bokhandelns skyltfönster. Reseradion i det tidigare inlägget fanns i fönstret hos Sumpans TV-service. Om någon undrar var jag hittar mina bilder...

  Söndagarna är för oss en radiolyssnardag. Morgonprogrammet Mannheimer och Tengby i P4 har vi njutit av hela våren, fast idag är tydligen sista gången före ett sommaruppehåll. Kvällen avrundas med DaCapo, gamla skivbekanta med Anders Eldeman i samma kanal. Däremellan ska vi göra en hel del annat än att lyssna på radio denna regniga sommarsöndag. Ha det så bra som det går!