Jag har ofta retat mig på den vanligaste typen av stekspadar i plast, den man behöver ha i teflonpannor. De kröker sig som bekant efter en tids användning. Den bakvänt krökta ytan är mindre bra för att vända och skyffla runt maten i stekpannan. Kanske är det plastens inneboende "formminne" som aktiveras av värme. Jo det finns en sådan egenskap, den utnyttjas bl.a i tekniken med krympplast. Inte konstigt i så fall. Det konstiga är att vi köper en exakt likadan  stekspade nästa gång det är dags.

Den andra produkten på bilden är en pennvässare, som med perfekt resultat kan vässa flera olika typer av blyertspennor och dessutom ta hand om skräpet. Vi har haft den i flera år nu. Den kommer från en välkänd penntillverkare men kostade trots det under 30 kronor i dyra bokhandeln. Den fungerar utan problem.

Den anonyma plastfabriken som gjort stekspaden kan inte gärna ha mer än 50 år på nacken, medan penntillverkaren har 350 års erfarenhet. Om det nu har någon betydelse. För några år sedan gick det larm om att plasten i stekspadar kunde innehålla giftigt anilin, men det gjorde vissa kopiepennor också förr i tiden...

Många på bloggplatsen.se har den senaste tiden fått underliga kommentarer, med länkar som leder till reklamsajter. Att bryta detta är en uppgift för bloggplatsens nätverksansvariga.

Surfa in på http://www.bloggplatsen.se/kontakta-oss/

och skriv ett meddelande om vad som skett. Sedan är det deras jobb att ordna till saken. Kanske är det bra att redan nu låta krysset stå kvar vid "Jag vill godkänna alla kommentarer".

Visserligen är jag bara fyra år äldre än riksdagsmannen (FP) och professorn Carl B Hamilton, som enligt måndagens Svenska Dagblad kommit med ett "nytt" förslag om att Systembolaget ska kunna leverera varor till hemmen, men det är något som inte stämmer. Visst gick det även långt tidigare att få sina systemvaror hemlevererade, mot avgift, med den ordinarie lastbil som skötte distributionen till systembutikerna?

Fast man fick vara ute i god tid och beställa och betala i förväg i butiken. Närmast var väl detta tänkt t.ex för den som inte orkade bära hem dåtidens blå trälåda med vin och sprit till sin stora 50-årsmiddag, men även smärre leveranser var i princip möjliga, om jag minns rätt...

På väg över järnvägsövergången fick jag syn på en äldre dam som plockade blommor som växte intill spåren. De är ju så vackra, sa hon som förklaring och kanske ursäkt, när hon såg att jag undrade. En förklaring så god som någon. Varför ger vi oss inte tid att se allt det vackra i vår omgivning, blev min stilla undran...

Detta livsbejakande utrop, här skrivet med krita på asfalten i vår närliggande park, fick skapa både rubrik till detta blogginlägg och ett lämpligt filnamn till bilden (inga åäö och max 8 tecken). Glädje smittar, även om man inte är någon soldyrkare. Eller gatukonstnär heller, för den delen...

Undrar i mitt stilla sinne hur mycket Måns Zelmerlöw (stava till den, du!) jobbat för att få Allsång på Skansen till ett program med något för alla tittare. Oerhört brett och välrepeterat.

Utan fusklapp och synlig nervositet går han ut bland publiken och sjunger, klart, rent och rätt. Bara det. Att få ihop ett så varierat och uppskattat antal gäster och artister är bara det en konst i sig, en konst som Måns till fullo behärskar.

Rubriken är kanske en ledtråd. Det fordras säkerligen ett engagemang tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, för att få ihop en sådan TV-timme. Hur han klarar och hinner det är för mig en gåta...

Tro inte att jag står och tvekar inför en föryngringskur för egen del. Så är det inte. Men den här bloggen har i alla fall ändrat utseende. Lite grann ändrade färger och en ny header längst upp. Ett stort tack till JOSSAN - en annan bloggare på detta forum - för hennes bidrag. Klicka gärna på det länkade namnet här ovanför, det är ju alltid roligt att vidga sin bekantskapskrets, liksom att få oväntade besök.

I omröstningen här till höger kan du markera vad du tycker om förändringen. Det går också att lämna en kommentar på vanligt sätt.

...kallades en grupp av grundämnen redan i realskolans kemikurs. Terbium, Yttrium och Ytterbium minns jag på rak arm drygt 60 år efteråt. Samtliga för första gången upptäckta i Ytterby gruva i Uppland och namngivna efter fyndorten.

Det går bra att googla sig fram till Wikipedias artikel om saken. Detta borde även SvD:s rubriksättare gjort, inte bara kopierat nyhetsmeddelandet, så hade de inte kallat lantaniderna för "Sällsynta jordmetaller". Men de är inte ensamma bland avisorna att ha hamnat i denna grop, i dagens frånvaro av allmänbildade korrekturläsare.