Direktlänk till inlägg 8 augusti 2011
Det började med nedanstående, mycket välbevarade 42 år gamla, Volkswagen som stod parkerad vid vår väg till affären. Min älskling, som själv jobbat nästan lika länge (37 år) på Volkswagen hade minnen från tiden. Själv har jag också ägt ett par folkor genom åren. Efter någon minut dök ägaren upp, en gentleman i vår ålder. Det blev en pratstund, där han berättade om turen att av en änka få köpa en bil som stått avställd i 17 år, och bara gått knappt 7.000 mil. Nu hade den gått mer än det dubbla, men en gammal slogan säger ju att:
"ingen vet hur en gammal Volkswagen kan bli". Eller har jag blandat ihop det?
Nästa nostalgikick bjuder SVT1 just nu på i sin måndagsmatiné Vi på Väddö, med många av de gamla 50-talsskådisarna, men i vidfilm och färg. Nils Hallberg som alltid. John Elfström (som visade sig vara rödhårig), Huvudpersonerna Karl-Arne Holmsten och Ann-Marie Gyllenspetz, här på en utomhusrestaurang. Kolla stolarna! Välbevarade sådana är inte billiga idag. Och storkna av det myckna rökandet. Men så var det ju då.
Det gick till och med an att i filmen sjunga till valsen Svarte Rudolf: "Så böjde han krullig hjässa en afton i negerbyn, mot trettonårig prinsessa. Otänkbart i dag...
Reklambladet för nästa vecka dunsade ner i mailboxen. Pappersreklam har vi tackat nej till, men några butikers extraerbjudanden kan vara intressanta, de prenumererar vi på elektroniskt. Alla vill de gärna framstå som prisbilliga, och det kan ibland l...
de s k nigerabreven, mail från obekanta avsändare som lovar dig en stor förmögenhet alldeles gratis bara du skickar pengar till olika avgifter, var det länge sedan jag fick på Internet. Men idag kom det ett pappersbrev från Spanien med posten, som be...