Min far berättade för mig, jag var då i vuxen ålder, om en konstig sak som han vid samma ålder varit med om på en vinterpromenad hem till bostaden i villasamhället. Gatubelysningen var visserligen både glesare och svagare på den ntiden, men han såg ändå en gråklädd liten gubbe som gick åt andra hållet på vägen, men nästan nere i diket. Det var strax efter den lilla brandstationen (som fortfarande finns kvar, se bilden). Min far hälsade artigt på den obekante, som man gjorde på den tiden, men fick inget svar. Gubben försvann, kanske in på stora vägen en bit ner. Det konstiga var dock att han inte hade lämnat några fotspår efter sig i snön...

När bilden togs i år - den 13 december - var det dock ingen snö, som synes.

En orsak är att det är gråmulet. Solen har visserligen lyst idag, men bara med sin frånvaro.

Dessutom infaller vintersolståndet idag den 21 december, vilket gör den till årets kortaste dag, om man med dag menar tiden mellan solens upp- och nedgång. Uppe i Kiruna har det varit natt dygnet om i drygt en vecka och kommer att vara så lika länge till.

Tända ljus, sa du? De i fallande skala brända ljusen i adventsstaken låter du bli! de ska vara till de tre juldagarna. Julgransbelysningen likaså. Tända i taket? Vet du vad vi får betala numera för den lilla elförbrukning vi har? Nej det blir till att kura skymning dessa dagar när fjärde advent redan har varit och alla lucior för länge sedan slocknat.

Men det finns andra som inte är så nogräknade, vilket denna bild illustrerar...

Många av mina läsare är för unga för att ha sett Bondfilmen "I hennes majestäts hemliga tjänst" från 1969 där vakten på båten sjunger denna neapolitanska fiskarsång, en önskan om god vind bland annat, medan James Bond, denna enda gång spelad av George Lazenby, i grodmansdräkt fäster en magnetmina mot båtens skrov.

Då har ni också, till skillnad från mig, sluppit höra dåtidens fnittrande fjortisar, numera klimakteriekärringar, som i biostolarna viskade till varandra: Tihiii,hahaa... han sjunger luciasången, ju... Undrar om de minns tillfället. Jag glömmer det inte.

Ingen tyckte detta var konstigt med sången andra gången jag såg filmen, men det var i Garda, staden längst ner vid Gardasjön i Italien. Biljetterna på något som liknade Folkets Hus kostade motsvarande 1:70, alla rökte och filmen var dubbad på italienska. Men vad gör man, nyanländ med flyg från Sverige en söndagkväll i en sådan håla?

Sul mare luccica, l'astro d'argento Placida è l'onda; prospero è il vento. Venite all'agile. Barchetta mia! Santa Lucia, Santa Lucia ...

Och en liten benflisa av helgonet Santa Lucia såg jag faktiskt bakom lupp i ett relikvarium i Frösö kyrka i somras...

Nobelpristagare?

Bara för denna kväll?

Verkar rätt långsökt...

__________

Haiku är en orimmad japansk diktform, sjutton stavelser (egentligen språkljud) lång, och med ett budskap.

Precis så mycket visar vår gamla barometer. Det är ovanligt lågt. På andra lufttrycksmätare från tiden stod det ofta Storm eller t.o.m Orkan, vid ett sådant lågtryck. Som om inte det vore nog, var det i eftermiddags månförmörkelse. Sådana händer kanske vartannat år och kan (av astronomiska skäl) bara ske vid fullmåne. Betänk hur du själv och din käraste brukar bli sådana kvällar. Det här kan nog bli en intressant kväll...

Nästan tre kvarts meter kvicksilver? Är inte det giftigt? Med en suck kommer den gamle läraren åter igång, så läs och lär: Metalliskt kvicksilver, kemisk beteckning Hg, är inte giftigt, däremot dess oxider och många andra föreningar. Dagens lufttryck motsvarade trycket av en 73 centimeter hög pelare av kvicksilver, med andra mått (på den inre och på bilden mindre synliga skalan) en 9,75 meter hög vattenpelare, eller 975 hPa (hektopascal) som det heter numera. Inte konstigt om du har känt av en blykeps idag. Och så fullmånen därpå...

Vi vanliga, sunt tänkande människor förfasas ibland över det icke-tänkande som frodas inom byråkratin. Men det är precis så en byråkrati SKA vara uppbyggd.

Den enskilde tjänstemannen SKA ta order uppifrån. Regelverket är hans/hennes lagbok och bibel. Vederbörande kan sedan, vad som än sker, skylla på att hen bara följde de regler som gällde. Men oftast missas en viktig regel, kanske den viktigaste.

När inte reglerna går att tillämpa i praktiken, SKA tjänstemannen anmäla detta till sin närmast överordnade chef, som rättar till saken. Om inte det går, så SKA denna chef anmäla problemet till sin överordnade chef osv uppåt ända till ministernivå, om så skulle vara. Här bestämmer Riksdagen, och i förlängningen alla myndiga medborgare i landet, hur saken ska lösas. Från byråkrati hela vägen till demokrati, alltså.

Den tjänsteman och chef som inte följer dessa byråkratins spelregler har, enligt mitt förmenande, begått ett tjänstefel, vilket är det värsta en byråkrat kan göra, näst efter att använda sitt eget sunda förnuft...

Vi får se om någon automatisk censur stoppar detta rättvisande namn på nedanstående bageriprodukt.

Jag blev lika förvånad och överraskad själv, över att träffa på den i denna kolsvarta variant i min nyinköpta skorppåse. Men varför gå till Pressen med en sån bagatell? Jag gnagde lite i kanten på "negerskorpan" för att testa. Den smakade som om den legat vid sidan av det löpande bandet i bageriugnen något år, och kanske är det förklaringen. Om det är någon skorpbagare som känner sig träffad av ovanstående beskrivning och vill byta ut svartingen mot motsvarande helfräscha produkt, så inte mig emot.