Jag gick just in på internet för att kolla en detalj inför mitt nästa blogginlägg. Så blir det ibland, inte för att jag inte vet vad jag ska skriva om, men för att jag vill kolla ett årtal, stavningen av ett namn, eller om jag är helt fel ute i det jag tänkte skriva. Men när jag sökte på "Dront in der Lanterne" - apropå röda lyktor för femtio år sedan - blev det svart på skärmen. Jovisst, så var det - en världsomfattande proteströrelse skulle ske just idag på Wikipedia.

Jag har inte konto på något av de sociala medier (Facebook, Google+, Twitter) som kan väljas i uppropet, men manar dig gärna att ropa även för mig i protest mot att lamslå världens största samling av kunskap. Senast det hände var väl när det antika biblioteket i Alexandria brändes ner, om inte Hitlers bokbål och alla de kinesiska bokbränningarna haft ännu större betydelse när det gällt att hålla folket ovetande...

Morgonpromenad före frukost en dryg halvmil. Det kändes skönt. Luften är nog lite friskare på helgmorgnarna när det inte är så mycket trafik. Broddar på - självklart, annars hade vi inte kommit runt. Det låg ett lager fruset regn över gångvägen. Grannkommunen hade visserligen varit ute och sandat, men sparsamt och för ett par dagar sedan. En koloni hägrar stod stilla och väntade. De vet att det brukar vankas lite strömming senare på dagen.

Sedan hade priset i en tävling som Sundbybergs stadsnät anordnade i somras äntligen anlänt i form av ett paket att hämta ut på Posten. Företagets färger är orange och svart, vilket väl framgår av bilden. Någon stavmixer hade jag inte tidigare, inget hopfällbart durkslag eller några isglassformar heller. Det mesta kommer nog till nytta i framtiden.

Det är väl ungefär vad man hinner med på en lördagförmiddag, förutom Melodikrysset kl 10-11 och att laga lunchens hemgjorda lasagne i ugnen...

Fredagen den 13:e. Otursdag enligt många. För många år sedan lyckades min dåvarande att fixa en liten plåtkrock med en annan bil som kom från höger just på en fredag den 13:e, strax efter ett på eftermiddagen. Där rök den försäkringsbonusen...

Idag är det samma siffror som gäller. Med tanke på att jag snart ska in till stan på ett möte och att det kan vara halt på trottoarerna, är det väl bra om någon önskar mig "Hals und Beinbruch" eller "Break a leg" som det heter på engelska. Det lär betyda motsatsen, alltså en tillönskan om tur, som en sorts verbal lyckospark...

Idag blev jag åter påmind om de gamla skolkunskaperna, när jag tittade på innehållsförteckningen till det paket med vanligt koksalt jag köpt. Sådant salt är billigt numera. En femma för ett paket. Faktiskt så billigt att det inte lönar sig att ha extrapriser på det, som det verkar. Annat var det för några hundra år sedan, när kött och fisk måste saltas in för att bli hållbart. Nu har vi ju frys och kyl, men då var salt en dyr bristvara.

Redan på min skoltid för mer än 50 år sedan drogs det skämt på skolans kemilektion. Läraren svalde inför eleverna lite Ferrocyankalium, men föll (tyvärr ;-) inte ihop och dog. Denna stabila ogiftiga cyankalieförening, även kallad Kaliumferrocyanid eller Blodlutsalt, är ofarlig att smaka på. Det gäller även den Natriumferrocyanid som enligt innehållsförteckningen tillsatts i saltet som klumpförebyggande medel. E535 var numret, om du vill forska vidare.

Sedan var det tillsatsen av Jod (iodine) som sedan länge görs i salt för att, ja läs på innehållsförteckningen varför. Förr förekom jodbrist, särskilt I högre belägna trakter lång från havet, vilket kunde leda till struma och bristande kroppsutveckling. De sju dvärgarna i sagan om Snövit är typiskt exempel.

Eller borde jag ha skrivit "godingar"? Det verkar mest vara tjejer i varierande mogen ålder som kollar min blogg regelbundet. Ungefär som jag brukar kolla vad de har skrivit. Ett gäng? En community? Eller vad ska man kalla de nätbekanta man aldrig träffat och kanske aldrig kommer att träffa IRL (om det senare nu ska vara så viktigt).

Vi må vara en exklusiv skara vuxna, sansade, människor på bloggplatsen, jämfört med alla fjortisar som där skriker ut sin nöd: Se mig! Frågestund! Titta på min blogg! Där är konkurrensen tuff. Vem är populärast? Vem är bäst?

Det är skillnad på oss. Vi VET att vi är bäst. No shit...

...efter det att vi gått merparten av morgonpromenaden, börjar solen skymta bakom byggnaderna på andra sidan sjön. Den stora mörka silhuetten till vänster är Nationalarenan i Solna, gu'bevars. Fast jag skulle gärna döpa om den till Hybris. Självhävdelse, alltså. Med hänsyn till alla turer och skandaler i grannkommunen inte helt fel. Kommer bara att tänka på Colosseum, dess äldre pendang i Rom. Ge folket mat, dricka och något att glo på, så håller de sig lugna. Den tumregeln från Romarriket fungerar än idag. Då bryr sig nämligen inte folket om vad det borde bry sig om...

Till höger därom lyser det på många ställen. Det var där som trappan i ett hyreshus rasade, sades det på nyheterna. Otroligt, tills man fick veta att det handlade om ett halvfärdigt bygge och orsaken att ett trappsegment lossnade var att det inte skruvats fast som det skulle. Journalister ska då alltid överdriva...

Den konstigaste bloggrubrik du någonsin sett? Kanske det. Men jag skrattade gott när jag idag hittade ABS-sockor på Lidl för knappt 30 kronor paret.

ABS? Är inte det nån sorts bromsgrej på nya bilar? Jovisst. Anti-Blockerings-System heter det på svenska. Så fungerade de nya sockorna också. Förutom att värma fötterna var de försedda med plastpluppar på sulorna, så att man - även när det var halt på golvet - hade fullständigt grepp mot underlaget. Precis som moderna bilbromsar.

Uttrycket ABS-sockor är nytt för mig, men jag hittade några som sålde liknande sockor på nätet - men i barnstorlek och till tredubbla priset. Jag har också sett annonser från butiker med handikapphjälpmedel - även där till tredubbla priset.

En gång i tiden, för nästan 50 år sedan, fanns något som hette Sockiplast, enkla bomullssockor med plastade sulor. Det var långt före ABS-bromsarnas tid, men inte längre bort än att det finns en fansajt på nätet...

Ingen omöjlighet i Sverige. Det har redan förekommit. Denna bild tog jag i fjol vid delikatessdisken till en butik i en av våra större livsmedelskedjor. Vilken det gällde, framgår av prislapparna om du tittar noga. De sålde både rött, vitt och rosévin, mitt på blanka söndagen. Men det fanns en liten hake (läs under bilden)

Vinet var alkoholsvagt (som lättöl) och blev ingen försäljningssuccé direkt...