En lärare drar några kopior på en gammal översättningövning med engelska pluralformer, där rätta svaret på en av meningarna skulle blivit den i rubriken. Men så får man inte säga numera. Skolinspektionen är inkopplad enligt GP. Det ska vara noanamn (förskönande omskrivningar) på allt som kan uppfattas som stötande. Att "neger" är ett ord som på sin tid ansågs finare än det förklenande "svart", tas ingen hänsyn till. Idag vågar man väl knappt säga afroamerikan?

Ordet "varg" är i sig en förskönande omskrivning av ett fornnordiskt ord som betyder dråpare. Men även där har man hittat andra finare noanamn; Gråben är kanske det vanligaste.

Jag funderar bara på vad som hänt om rollerna i övningen hade varit ombytta och vargarna blivit uppätna. Hade någon petimäter då anmält saken till Naturvårdsverket, eftersom vargen är ett fridlyst djur?

En viss väderlekstyp kallas tydligen snökanon, enligt dagens meteorologer. Blåst, kyla och rikliga snöfall. Bildens numera ännu mer nedmonterade mekaniska snökanon kunde med hjälp av vatten och tryckluft skapa glid i Sveriges förmodligen minsta slalombacke i Sveriges till ytan minsta kommun. Det gick tävlingar där en gång, en högtalare och strålkastare hänger fortfarande kvar i en stolpe. Det fanns också en s.k replift för uppfärd. Den lilla ansatsbacken revs för några år sedan, till förmån för nybyggda bostadsrättshus. Pisten gick rakt över den gång- och cykelbana som fortfarande trots morgonkylan trafikeras (bland annat av mig och älsklingen), med stoppsladd ut på sjöisen som kanske bär idag, men inte för några veckor sedan...

Huset bakom är ingen kyrka heller. Allt är bara ett foto av en före detta biograf och en före detta kyrka.

Man kan associera till konstnären René Magrittes oljemålning Ceci n'est pas une pipe - Detta är ingen pipa.

Båda lokalerna finns kvar idag, bilden togs under morgonens kyliga promenad, men den gamla biografen Bristol är sedan länge ombyggd till scen för Friteatern och Betlehemskyrkan sporadiskt använd som annex till konsthallen Marabouparken. Utan ekonomisk konstgjord andning skulle nog båda institutionerna fått slå igen för länge sedan. Annat  var det förr. Då hade Sveriges till ytan minsta kommun fyra biografer, alla lika aktiva och fullsatta som den frikyrka som drevs av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

...och där kommer tåget. Ingen bra kombination. Idag undkom en yngling med hörlurar som krupit under bommarna i Kalmar med en förhållandevis mild minnesbeta, när han knuffades åt sidan av loket.

På övergångsställen och trottoarer tror många yngre och likasinnade att de har företräde. I kraft av vad? Bristande uppfostran, eller?

Förutom att lyssna noga, vid korsandet av järnvägar, kan man behöva titta åt båda hållen också, även om eventuella bommar är uppe. Särskilt I mörker och dimma är det bra att tänka på att loken har minst tre strålkastare, lysande i form av en varningstriangel. Bilar har två. Och tåget tar sig alltid företräde, vad du än anser...

Ja inte är jag någon expert på datorer numera, än mindre på problem som kan uppstå med hård- och mjukvara (datorer och program, alltså). En gång arbetade jag som datalärare, men det var för länge (läs= snart 10 år) sedan.

Expert-butikerna må ha varit sådana en gång, då det gällde att råda "vanliga människor" om ljud, bild och foto; Media med ett samlande ord. Numera kan varje sjätteklasselev mer än förra generationen, kanske t.o.m mer än försäljarna i butiken, där alla prylar blivit allt billigare och mer presterande än förr (läs= för en månad sedan)

I vår lilla (Sveriges till ytan minsta) kommun kastade de in handduken i fredags kväll, med följande meddelande på den numera låsta ytterdörren. Och de är inte de enda. Många väljer att slå igen när bokslutet talar sitt trista språk.

Därför kan jag inte heller kommentera på Aftonbladet. Apropå deras artikel om utförsäljning av AB Svensk Bilprovning, ängslan för sämre standard på fordon i trafik och ökat antal olyckor i densamma, tycker jag ändå så här:

Nollvisionen kan vi glömma. Dit kommer vi aldrig. Var nöjd med att antalet dödade i trafiken är lika lågt som på 1930-talet - när bilarna var etthundra gånger färre och  inte besiktigades alls!!!  Privata besiktningsstationer verkar inte vara någon bra affär, i Stockholms län var det väl bara någon i Tyresö som ville bli ackrediterad nu senast. Så varför inte köra vidare med SBP, som verkar fungera?

Några dagar före nyår damp det ner ett knubbigt kuvert i brevlådan. Det var från tidningen Expressen. Numera har man inga korrekturläsare där, men publicerar ett urval av läsarnas inskickade anmärkningar i en spalt på insändarsidan. I december belönades en av de införda anmärkningarna varje dag med deras almanacka för 2012.

Det var en sådan som låg i paketet. Mycket information förutom själva kalenderdelen. Visste du t.ex att Sverige är indelat i 25 landskap, 21 län, 13 stift och 230 kommuner? Vad man nu ska ha den kunskapen till. Ställa upp i "Vem vet mest", eller...

Korsningen Kungsgatan-Vasagatan i Stockholm har alltid fascinerat mig. Det var mitt i stadens centrum, tyckte jag när jag vid tio års ålder flyttade till Upplandsgatan i Vasastan, några hundra meter därifrån. Bilden här nedan är från igår, när jag fick åka in till stan för att vara med på en begravning.

I den korsningen markerades en gång Sveriges första övergångsställen. Först med krita, men efter ett par timmar insåg polisen att de måste nog målas i för att hålla. I den korsningen sattes också Sveriges första trafiksignal upp. Vilket år kan jag inte kolla, eftersom Wikipedia i protest ligger nere. Just där höll också min mor på att ramla handlöst ut i trafiken sedan hon snavat på en uppstickande stenkant. Två rådiga och snabbtänkta herrar vid övergångsstället bildade kedja och fångade upp henne. Mitt varma tack, snart sextio år senare.

Bilden visar också hörnet där Sveriges allra första hamburgerbar "Corner" låg (numera Kebab House). Det var flera år Innan Mc Donalds under protest från vänstergrupper startade sin första restaurang i hörnet Odengatan-Sveavägen.

Vad jag saknar är den lykta som hängde bland spårvägsledningarna mitt i korsningen och - när den lyste rött - innebar en order till passerande lediga taxibilar att inställa sig vid Centralstationens taxihållplats. Den dinglade nog där ända till slutet av 1960-talet, förmodligen borttagen vid högertrafikens genomförande och skrotningen av spårvagnarna. En likadan röd lykta med samma innebörd fanns på Vasagatan mitt för infarten till Centralen. Tittar du noga på bilden kan några kvardröjande röda bollar från julens dekorationer få illustrera mitt inlägg.

Vilket kom mig att tänka på Charyl Chessman, a.k.a "Röda lyktan". Han lyckades länge förhala sin avrättning i USA och blev mycket omskriven, men dog faktiskt i gaskammaren ungefär samtidigt som jag fimpade min sista cigarett av märket Chessman ur det paketet...