Jag har redan fått ett sådant via bloggen plus ett vanligt över mailen.Om snigelposten dessutom skulle komma och dela ut ett riktigt påskkort någon av de närmaste dagarna, skulle jag bli ytterligt förvånad. Brevbäring på en helg!!!

Så därför får du mitt påskkort elektroniskt, här på bloggen. Verkar säkrast så...

Det var ju meningen att onödig belysning skulle släckas ner under en timme 20:30-21:30 i går kväll, som en manifestation mot onödig energiförbrukning.

Sveriges till ytan minsta kommun föregick som i fjol med dåligt exempel genom att ha fasadbelysningen tänd runt det gamla vattentornet. Det syns också några röda lampor på bilden, men det är hindermarkeringar till ledning för flyget. De måste vara tända. Kanske gatubelysningen också. Men vattentornet...

Många av grannarna mittöver gatan hade inte heller några större ambitioner...

Idag fick vi en ofrivillig påminnelse om hur beroende vi har blivit av elektriciteten. Det blev strömavbrott i två timmar i vårt område. Man hinner få många och nyttiga tankar under tiden...

Denna engångshit från 1920-talet, vars fullständiga titel knappast får nämnas numera, av den danske kompositören Jacob Gade gav honom så stora inkomster att han levde gott på dem resten av sitt liv. Numera går pengarna till en stiftelse för unga kompositörer. Fortfarande är melodin så populär att Tango Jalousie fortfarande i varje ögonblick spelas på minst en radiostation i världen. Åtminstone stod det så i en tidningsartikel jag läste.

Detta faktum gav mig en gång - på första april - idén att skoja lite med lyssnarna under en närradiosändning. Jag berättade att turen just då kommit till vår närradiostation, spelade skivan och lät uppgiften vandra vidare till grannkommunens närradiostudio, där den ansvarige hakat på mitt aprilskämt och fortsatte spela samma melodi.

Litografin av den kände lokale konstnären, fotograferad i skyltfönstret till stadens glasmästeri och här något beskuren, väcker minnen till liv.

Goodrich (till vänster i bilden) stod det vid Tägtströms(?) gummiverkstad i den låga sedan länge rivna butikslängan, där man bland annat kunde pumpa sin cykel från tryckluftslangen som alltid hängde utanför.

Den anrika krogen Stenvillan (i mitten) hade en finare förstaklass restaurang på övre planet, men ingång ovanför utomhustrappan, och en enklare tredjeklass krog i bottenplanet med ingång under skylten Källare. På restriktionstiden kunde man få in 15 cl sprit till maten på den förra. På borden i källaren var det inga dukar. 7½ cl och pölsa som gällde. Om man kom förbi "snapsvakten", vill säga, en myndig karl med polismans befogenheter som avvisade alla som doftade av alkohol.

Nu ligger det en nattklubb på platsen och där råder inga större restriktioner, vare sig i öppettider eller alkoholutskänkning.

Sådana här bilder är svåra att fånga, om man inte - som vi gjorde idag - tar sin morgonpromenad tidigt när solen just gått upp, men innan den gått i moln.

Ha en skön helg, alla, trots meteorologernas löften!

Passerade detta plakat på gårdagsmorgonens promenadrunda. Skylten sattes upp förra sommaren av ett café, som där gjorde reklam för sina produkter. Nu har de visst slagit igen och hela anordningen är nyligen omkullvält, som det verkar med förenade krafter. Med spritpenna har någon skrivit dit "Idag tar vi i ordentligt".

Frågan är om det är ett busstreck, som jag först trodde, eller någon träningsledare som först klottrat budskapet på den tomma skylten för att få sina löpare att ta i lite extra. I så fall lydde de uppmaningen på ett annorlunda sätt.

...med mördande reklam, även lagom söt konserverad gröt. Så sjöng Ulf Peder Olrog på 1940-talet (och sjunger fortfarande på YouTube).

Tanken på att sälja denna lättlagade basmat i färdigförpackning var då för tiden fullkomligt absurd. Men nu finns det gröt på burk för stressade personer utan ambitioner vad gäller matlagning. Och jag som trodde gränsen var nådd i och med de färdigsteka plättarnas intåg...