Liknande lappar med "Reklam - nej tack" sätter många på sina brevlådor. Vi har en också. Den respekteras faktiskt för det mesta. Det fåtal reklamblad som kan vara av intresse kan man få via mail. Sedan går det ju oftast att bläddra i kataloger och/eller handla på nätet om det skulle vara några sällanköpsvaror man behöver. Mindre med oönskad reklam på papper spar skogen till viktigare ändamål.

I fallet på bilden satt nej-lappen på en papperskorg. Frågan blir då: Ska man då - eller ska man inte - slänga oönskad reklam där? Rätt svar är förstås att reklamen istället ska lämnas till pappersåtervinningen...

Rubrikens: "Wallmark till Öändan" plus ett tresiffrigt tal var en gång på 1950-talet ledtrådar i en kriminalgåta som dåtidens unga Kalle Blomkvistare skulle lösa i Kamratposten. Orden står på ryggen till band nr 20 i uppslagsverket Nordisk Familjebok och talet ledde till sidan där ett getingsläkte avhandlades. Svaret var alltså att det var en Vespa man sökte. En sådan, 1959:a tror jag, och i risigt skick, köpte jag en gång för några hundralappar och körde med en sommar. Som plastmodell såg jag en igår - fast med sidovagn - i fönstret till en mopedverkstad. Den väckte i alla händelser minnen och associationer till liv som räckte till detta blogginlägg.

För mer information och mot bättre vetande, följ HTML-länkarna i texten. De är till för det!

...har varken skor eller strumpor på. Man kan undra av vilken anledning två par hela rena barnskor står uppställda vid en trappa där många passerar på väg från centrum till parken och tvärtom. Jag vill gärna tro barnvisan som förebådar en vår och sommar i antågande trots att, enligt samma visa, mor säger att det ännu är vinter kvar.

En annan anledning kan vara att de urväxta men alls inte utslitna skorna ställts ut, så att någon behövande barnfamilj kan få ta dem. Varför "Stella" annars skulle ställa sina vinterskor där, förstår jag inte. Idag var de i alla fall borta.

Annandag påsk, som avslutade de flestas ledighet var igår. Idag är det alltså en vanlig arbetsdag, en gråmulen tisdag.

Fram till slutet av 1700-talet firade dock allmänt både tredjedag och fjärdedag påsk. Men å andra sidan arbetades och studerades även på lördagarna, en bra bit in på 1960-talet.

Räcker denna suggestiva illustration månne?

(Skulpturen finns i en kongresshall i världens minsta land)

Visst kan man tro det. Men några utarbetade sover och tar igen sig. Andra passar på att koppla av från Internet och ägna helgen åt familjen. De av er som brukar kolla mail och blogga på betald arbetstid, ser jag nog inte något från förrän på tisdag.

Övriga är välkomna att kommentera detta eller tidigare inlägg...

Ja, är det inte gott att vakna utsövd och utan fler än de vanliga krämporna? Att kunna gå ut på morgonpromenad en timme i kyla och blåst - för att sedan komma inomhus och njuta av frukosten. Som senior får man inga påskägg med godis på påskaftons morgon, men att uppleva det jag skrev om i början på inlägget är inte så illa det heller...

Så brukar man säga när det är bråttom, för att tiden är knapp. Judarna räknade förr dagens timmar från sex på morgonen till sex på kvällen. Elfte timmen var alltså från 16:00 till 17:00, enligt deras sätt att räkna.

En anledning till att det var bråttom denna eftermiddag fredagen före påsk år 32(?) efter Kristi födelse, var att han själv hängde, död sedan två timmar, på ett kors på avrättningsplatsen Golgata utanför Jerusalem. Om en dryg timme skulle påskhelgens sabbat inträda. Under sabbaten var det förbjudet att utföra de flesta sysslor. Man kunde ju inte heller gärna låta kroppen hänga kvar till efter långhelgen, så det hastade att få den i grav, innan tolfte timmen var slagen.

Inlägget publicerat i elfte timmen, långfredagen den 6 april 2012.