Dagens nostalgiska matinéfilm på STV1 väckte till liv några vardagliga inslag i livet på 1950-talet. På landsbygden var de flesta telefonabonnenter anslutna med tråd på stolpar till närmaste telefonstation. Det var inte koppartråd då, det förekom i undantagsfall mellan stationer på långlinjer, utan en vanlig hässjelina (måste man förklara det också?  Alltså en mjukglödgad järntråd med 1mm diameter. Hässja? Den ställning man hängde upp nyskördat hö på för att torka, bestående av trästörar nedslagna i marken med två meters lucka och järntråden spänd på 3-4 olika höjder emellan). Det var många telefonstolpar och telefongalgar med två och tre stolpar som flimrade förbi i filmen. Dock inga hässjor, eftersom det var vinter, halt på vägarna utan vägsalt och fortfarande vänstertrafik.

Lastbilarna i filmen hade "riktig" motorhuv, presenning över lasten, tradartriangel (varning för tillkopplad släpvagn?) och luderkanon. Den senare var en inifrån hytten vridbar sökarlykta. Det var mörkt på vägarna förr om vintrarna. Lyktan var bra för att lysa upp dåtidens små, icke reflekterande vägskyltar. I en scen i början av filmen figurerade den gamla Allémacken i Sveriges till ytan minsta stad, medan det ännu gick att svänga in för att tanka BP-produkter där.

Själva huset finns fortfarande kvar, numera bara som bilverkstad, trots att George Fant stod och tände en cigarett  bredvid bensinpumpen!! Det var annat förr. Ulla Sallert - som hade en stor och välspelad roll i filmen - var ung, bara 32 år. Det är länge sen, men inte längre sen än man mycket väl minns hur det var på den tiden det begav sig

Det var jag kanske inte på den tiden, även om jag lyckades få 1,9 av möjliga 2,0 i betyg på högskoleprovet, bara för att bevisa att jag kunde. Men det dög inte för att kvalificera till den kurs i vuxenpedagogik jag då antagits till. En extra tentamen i gymnasieengelska med betyget MVG kunde komplettera det hela.

Ett annat skolans ljus passerades på en morgonpromenad i helgen. Det lyste i alla, nej faktiskt bara 3/4 av, fönstren på skolan, fast det bara var tidig söndag morgon. Efter den onödigt stora elräkningen kan jag tänka mig att kraven på nedskärningar kommer att betyda att några lärare måste avskedas och rektorn får utlösa sin ekonomiskt förmånliga fallskärm, allt till stora kostnader. När allt kan lösas så enkelt som att var och en släcker ljuset efter sig.

Varför gör vi (du och jag) ingenting? Varför kräver vi inte att få se namnen publicerade på de nyss dömda ? Androm till skräck och varnagel, som det hette förr. Jag tror inte det finns något mer verksamt medel mot brottslighet än att de som har begått brott offentligen får stå för vad de gjort, så att alla kan se dem. Sedan vet man ju också vilka man inte ska ta i hand utan att räkna fingrarna efteråt... Om det i de halvkvävt nämnda, i lagens namn obelysta, kretsarna räcker med att offra ett par fingrar. Nå, men då får vi väl ta till större och starkare strålkastare. Vare sig kackerlackor, importerade eller inhemska förbrytare gillar ljuset...

Fortfarande är det några plusgrader på morgnarna. Ännu har jag inte kommit mig för med att pytsa i spolarvätska med frostskydd till den nybytta pumpmotorn och hälla K-sprit i bilens bensintank. Det lär vara särskilt viktigt när man inte åker så mycket och ofta, allt för att undvika isproppar när kylan kommer. Men ännu är det ingen frostvarning, eller?

Vad gör väl ett år mer eller mindre på den tiden? Dagens matinéfilm på STV1 var från 1949 och hette Gatan. I bakgrunden anade man en dåtida Malmskillnadsgata, för filmen handlade om, och var inspelad i Stockholm. Kungsfilm hette produktionsbolaget, men då ska man veta att Sandrews hade sitt kontor i ena brofästet på Kungsbron. Kanske var Kungsfilm ett dotterbolag? Det var i alla fall roligt att återse många av våra svenska skådespelare i sin ungdom. Särskilt noterade jag en 23-årig Brita Borg (som jag en gång faktiskt sjungit ihop med) i rumban: Love, Amour och Liebe är samma ord. Alternativ rubrik till ovanstående vore väl Dagens nostalgikick? Det fick jag en, hur som helst...

Jag säger Korsnäsgården och du tänker nog i dagens läge på Caremas äldreboende i Falun.

Men Korsnäsgården var också namnet på ett mycket omtyckt naturprogram i TV under ledning av Nils Linnman. Det sändes från en gård utanför Knutby i Uppland under åren 1961-1980.

Knutby, ja, vilka tankar får man inte av av det namnet...

...fast bara för en timme, får ni trösta er med nedanstående fundering. Kommentarer emotses, både till den och några tidigare inlägg, som du hittar längre ner. Vart jag ska? Lämna in en dikt till Poesi på en dag. Det förlag som både jag och älsklingen anlitat har ibland arrangerat dagar där författare får lämna in en dikt var till en bok som redigeras och trycks samma dag. För mig är det fjärde gången. Hoppet är ju att vinna en gratis tryckning av egen bok, som är det pris som lottas ut. Men:

Här kommer funderingen:

Varför är det OK ur reklamsynpunkt att visa en kock med 25 kilo övervikt och bukfetma? En halvfull bartender med röd näsa skulle inte göra sig lika bra, eller hur? Att äta i överkant är accepterat - Att dricka i överkant är det inte.

Dagens datum kan skrivas som 111111 och läsas likadant åt båda hållen. Detta har fått numerologer att gå i taket och de egyptiska myndigheterna att stänga pyramiderna för besökare.

En 1,4 km lång bro mellan Thailand och Laos invigdes idag kl 11.11 lokal tid, men det är inte första gången förment gynnsamma datum använts vid brobyggen.

Arbetet med Karlsbron i Prag påbörjades klockan 05.31 den 9 juli år 1357. 135797531, alltså. Ett tal som kan läsas likadant åt båda hållen. En så kallad palindrom.

Annars är det oftast ord som får bilda palindromer. Den längsta jag vet på svenska lyder:

I Reval* sitta ni i natt i slaveri.

Läs den baklänges, får du se...

_________

*) Reval är det gamla tyska namnet på Tallinn.