Morsesignaler per telegrafnyckel, sända ut i det okända av glada radioamatörer, långt innan Internet fanns. Rubrikens två bokstäver för allmänt anrop var C Q. med engelskt uttal "seek you". Redan då användes förkortningar som nutida SMS-are kan känna igen, som CU=See you, L8R=Later men också 73=Hejdå, 88=Puss&kram och 99=(gissa!). Nu är hela tekniken gammaldags. Men om/när all annan kommunikation är borta och varken post, radio, TV, fast och mobil telefoni eller internet fungerar, ska vi vara glada över de entusiaster som trots det kan förmedla information.

Morsesignalen Da-di-dah = K betydde på den tiden Kom, med andra ord: Nu är det din tur att säga något. Det gör det fortfarande...

...ett rövarband. Så sjöng Hasse Alfredsson i Radio Mosebacke för en Herrans massa år sedan. Men så farligt var det inte. Den faktura som idag damp ner i brevlådan var från Trøndelag Bomveiselskap as och avsåg vägtull (på norska bompeng) för den gång i somras när vi åkte enkel resa till och från vårt hotell i Trondheim. 

Jag har väntat länge på den räkningen. På nätet finns olika uppgifter om hur och när dessa avgifter ska betalas. Men när det tre månader efteråt kommer ett brev, postat i Schweiz, från ett företag med säte i London, som gjort sig besväret att granska foton av reg-skyltar från passagen, ta reda på den "utländske" ägarens adress, skriva ut och posta en faktura på SEK 86:14 och dessutom ge en månads ytterligare kredit utan extra kostnad, kan man inte annat än ta tillbaks de två första orden i detta inlägg. Fast frågan är väl om det lönar sig med dessa avgifter - för norrmännen...

Jag har i föreningssammanhang varit i viss kontakt med dessa båda sammanslagna organisationer: International Order of Good Templars och Nationaltemplarorden. Båda var från begynnelsen ordenssällskap, som krävde nykterhetslöften av sina nya medlemmar. Tiderna var en gång sådana; Ett massivt supande höll på att få landet att gå överstyr. Men det var då. Det rätade till sig och folket nyktrade till. Vi är nog på väg tillbaka, enligt statistiken, men inte dit vi en gång var. Ännu...

Nu klagar man på att HM Drottningen en gång bjudit prins och -sessor på vin. En gång är ingen gång, heter det. Låt det stanna där, när de nu myndiga barnen själva kan bestämma vad och hur mycket de vill äta och dricka utan föräldrainblandning.

Måndag den sjuttonde. Datumet gav inga indikationer på att mycket skulle hända, förutom att jag och älsklingen tidigt skulle åka ut på en dagsutflykt med SPF.

Självklart har man mobilen avstängd på muséer och under visningar. Inte för att det brukar ringa någon, men. Så fort jag satte på den igen, verkade det som att alla hade fått för sig att ringa mig med akuta problem. De flesta bad mig, i brist på kontakt, att ringa upp.

Min gamle far argumenterade en gång för länge sedan för att Televerket skulle sälja telefonsvarare, därför att de skapade ett telefonsamtal till, när man ringde tillbaka. Innan vår utflyktsbuss gick tillbaka, försökte jag under dålig täckning åtgärda de mest akuta samtalen.

Nu, på mobilernas tid, genererar det ytterligare ett samtal, när man ringer upp på mobilen och kollar vem som ringt på telefonsvararen. Strålande affärsidé? Visst!

Att komma hem till elva nya mail på datorn och ytterligare några obesvarade meddelanden, fordrade ännu några telefonsamtal med "herr Bells helvetesmaskin" som den så praktiska och arbetsbesparande telefonen en gång kallades...

Det som inte är förbjudet kan dock vara klandervärt*. Jag kommer att fortsätta att i denna (eller min andra reserv-)blogg spotta på de som behöver få en kraschan mitt i ansiktet, välförtjänt och i direktsändning. Även om det är förbjudet...

_______

*Citat ur läroverksstadgan 1958

Rolling On The Floor, Laughing My Head Off. IMHO, (In My Humble Opinion)    

Detta inlägg ledde till dagen tredje asgarv för mig, poängvis det mittre. Och då ska du veta att jag är konnässör på sådant...

Så klicka på länken och gör detsamma: Klicka här, alltså! Är du dum, eller?

Den svenska pressen, anförd av Aftonbladet - så långt har det alltså gått - tvekar inte att försöka vaska fram sanningen. Nu har de Juholt på i en vecka och det stinker mer ju längre man gräver i skittunnan. Som vanligt i sådana affärer...

Annat var det förr. Ursäkta att jag tar upp ännu äldre saker, men Erik Upmark på SJ, dess generaldirektör under 1950 och -60talen, hade som sådan - i likhet med dagens riksdagsledamöter - årskort på SJ. Men när han en gång åkte till Uppsala i privat ärende, så  betalade han förstås sin egen biljett. Det var ju inte i tjänsten.

Aina Erlander kom, sägs det, efter Tages död upp till regeringskansliet och ville lämna tillbaka några pennor. De tillhörde ju Statsverket och fick egentligen bara användas i tjänsten.

Vart är vi på väg? Och varifrån har influenserna till den nya moralen kommit?

Svaret finns på Internet. Googla på begreppet aina erlander tage pennor och välj den länk (tredje från början i min lista) som leder till en pdf-fil i Psykologtidningen med namnet "Tillfället gör tjuven". Men skynda! Gör det idag! Tidningen blir nog snart tvungna att ta bort filen. I morgon har den aldrig funnits...

Jag har tilldelats en Award och känner mig hedrad av detta förtjänsttecken. Fast det är varken medalj eller Oscarsstatyett inblandad. Egentligen handlar det bara om att någon bloggvän tycker att man ska svara på fem frågor och skicka vidare till fem andra bloggare, en sorts kedjebrev alltså. 

När du fått awarden ska du länka till den du fått den av, fullborda de fem meningarna och skicka den vidare till fem andra bloggar. Ungefär så här:

Denna award har tilldelats mig av:  ÅsiktsHanna

Fem meningar att fullborda med egna ord:  

1. När ingen ser eller hör mig... så får jag se hur andra människor uppför sig när de tror att ingen ser eller hör dem.

2. Jag går aldrig hemifrån utan... plånbok, penna, läsglasögon. Tar oftast med kameramobilen också.

3. Min blogg heter som den gör för att jag... uppnått min aktningsvärda ålder. När jag började hette bloggen "Sex_10-plus", och det var många som tittade in med helt andra förhoppningar, lurade av titeln.

4. Om jag vågade skulle jag... hoppa från högsta. Nu, innan det är för sent.

5. Om tio år kommer jag att... vila två meter under marken, alternativt sitta på hemmet eller vara hyfsat frisk och nyfiken på resten av livet - som nu. Men den tiden, den sorgen.

Fem personer jag vill skicka denna award till:

Lillrika
Optimisten
Geddfish
Tony Malmqvist
Yatzeeh