Direktlänk till inlägg 12 januari 2012
Idag blev jag åter påmind om de gamla skolkunskaperna, när jag tittade på innehållsförteckningen till det paket med vanligt koksalt jag köpt. Sådant salt är billigt numera. En femma för ett paket. Faktiskt så billigt att det inte lönar sig att ha extrapriser på det, som det verkar. Annat var det för några hundra år sedan, när kött och fisk måste saltas in för att bli hållbart. Nu har vi ju frys och kyl, men då var salt en dyr bristvara.
Redan på min skoltid för mer än 50 år sedan drogs det skämt på skolans kemilektion. Läraren svalde inför eleverna lite Ferrocyankalium, men föll (tyvärr ;-) inte ihop och dog. Denna stabila ogiftiga cyankalieförening, även kallad Kaliumferrocyanid eller Blodlutsalt, är ofarlig att smaka på. Det gäller även den Natriumferrocyanid som enligt innehållsförteckningen tillsatts i saltet som klumpförebyggande medel. E535 var numret, om du vill forska vidare.
Sedan var det tillsatsen av Jod (iodine) som sedan länge görs i salt för att, ja läs på innehållsförteckningen varför. Förr förekom jodbrist, särskilt I högre belägna trakter lång från havet, vilket kunde leda till struma och bristande kroppsutveckling. De sju dvärgarna i sagan om Snövit är typiskt exempel.
Reklambladet för nästa vecka dunsade ner i mailboxen. Pappersreklam har vi tackat nej till, men några butikers extraerbjudanden kan vara intressanta, de prenumererar vi på elektroniskt. Alla vill de gärna framstå som prisbilliga, och det kan ibland l...
de s k nigerabreven, mail från obekanta avsändare som lovar dig en stor förmögenhet alldeles gratis bara du skickar pengar till olika avgifter, var det länge sedan jag fick på Internet. Men idag kom det ett pappersbrev från Spanien med posten, som be...