Direktlänk till inlägg 23 oktober 2011
Vi läser idag om att en åttaårig flicka fått en gravsten över sig och dött av skadorna. Hon var vid tillfället på kyrkogården tillsammans med mor och syskon. Gravstenar är tunga, men ramlar inte av sig själva. De står oftast på högkant på en stensockel och gör det i hundratals år om de får stå ifred. Men stenarna går att vicka omkull, vilket slynglingar utan respekt ibland roar sig med nattetid när ingen ser, till sorg för de anhöriga som får graven vandaliserad.
Kyrkogårdarna är de dödas viloplats. Där rör man sig lugnt och stilla och springer absolut inte omkring och leker, allra minst på andras gravar. Sådan hyfs fick man förr lära sig av sina föräldrar vid betydligt tidigare ålder än åtta år. Det kallades uppfostran, eller vanligt folkvett. Numera verkar det vara bortlagt. Då kan det gå som i dagens fall. Alldeles för långt...
Reklambladet för nästa vecka dunsade ner i mailboxen. Pappersreklam har vi tackat nej till, men några butikers extraerbjudanden kan vara intressanta, de prenumererar vi på elektroniskt. Alla vill de gärna framstå som prisbilliga, och det kan ibland l...
de s k nigerabreven, mail från obekanta avsändare som lovar dig en stor förmögenhet alldeles gratis bara du skickar pengar till olika avgifter, var det länge sedan jag fick på Internet. Men idag kom det ett pappersbrev från Spanien med posten, som be...